Hej, mitt namn är Annica Nygren

Ända sedan jag var 6 år gammal visste jag at jag skulle bli hästveterinär. Det var bara ett stort problem, Sverige avhästades i början av 1980-talet, när jag gick på Veterinärhögskolan. Hästar i jordbruket blev ersatt av traktorer och kavallerierna lades ned.

Så fick Sverige ett ekonomiskt uppsving under den andra halvdelen av 1980-talet och till min stora lycka satsade folk som tjänade mycket pengar stort på hästbranschen, framför allt travsporten. Även antalet hobbyhästar ökade.

Det fanns inte tillräckligt med hästveterinärer för att täcka behovet. Spelbolaget ATG fick besked från myndigheterna att om de skulle driva spel på häst, så måste en del av vinsten investeras i att utbilda hästveterinärer och att bygga hästkliniker.

Jag sökte förstås till denna vidareutbildning, även om jag var helt nyutexaminerad veterinär, och fick en plats. Efter två år började jag som privatpraktiserande hästveterinär söder om Göteborg och mellan 1992-1999 drev jag Åsa Hästklinik AB. Jag hade också seminstation för ridhästar.

Redan under min specialistutbildning ifrågasatte jag att veterinärer fokuserar på hälta från lederna nedanför armbågen på frambenet och från knäleden och nedåt på bakbenet. Vad med de stora muskelgrupperna i rygg, bäcken-, höft- och lårområdet? Detta är ju själva motorn. Även om vi kunde bedöva bort hälta på rakt spår och efter böjprov, så hade hästarna ofta fortfarande problem vid longering.

Dessutom hade många hästar stora spänningar och smärta i rygg- och kors-muskulaturen och runt bogområdet. Jag fick inte lära mig något om detta.

Jag började leta efter andra sätt att behandla de muskulära problemen, som jag menar är den primära orsaken till ledhälta på fram- och bakben.

1993 startade International Veterinary Acupuncture Society, IVAS, en kurs i veterinär akupunktur i Sverige, som jag självklart blev med på. Jag hade några fantastiska upplevelser av akupunkturbehandling på häst, och det var det som fick mig att verkligen vilja satsa på att bli bra på denna form av behandling. Akupunktur blev ett viktigt komplement till den vanliga veterinärbehandlingen på min klinik.

Jag reste till USA 1996, för att samarbeta med en av grundarna av IVAS, Dr. Marvin Cain. Han lärde mig mycket om effektiv symtomatisk behandling, men jag ville vidare. Jag ville bli bättre på orsaksinriktad behandling och ville lära mig kinesisk pulsdiagnostik. 1999 fick jag möjligheten att lära mig det av veterinär Are Thoresen. Samma år flyttade jag till Norge.

Fördelen med att flytta till Norge var att jag nu kunde fokusera på att bli bra på akupunktur, jag hade ju inte någon egen klinik längre.

Jag märkte att akupunkturen hade sina begränsningar när det kom till djupt liggande problem i SI-lederna och ryggen. Det fick mig att förstå att jag behövde lära mig någon form av manipulationsteknik. Efter att ha sett några kiropraktorer behandla hästar, tyckte jag att det såg ut som att hästarna inte verkade gilla denna typ av behandling.

Jag hade sett en fransk veterinär och osteopat, Dominique Giniaux, behandla hästar och det verkade som om hästarna tyckte mycket bättre om denna metod.

Jag hittade en osteopatiutbildning i Tyskland, International School of Equine Osteopathy, ISEO. Den som undervisade var fransk belgare, osteopat och poloryttare, Pascal Evrard. Jag tog min osteopatexamen 2003 och strax efter det var jag med på ett seminar i osteopati med Dominique Giniaux. Jag lärde mig otroligt mycket av dem båda, men framför allt av Pascal Evrard.

I Norge byggde jag upp ett hästcenter med behandlingsklinik, undervisningslokaler och rehabiliteringsstall. Till rehabiliteringen hörde ridhus, vattenband, skrittmaskin, travslinga och fantastisk ridterräng. Min personal och jag hade stort sett fullbelagt året runt och fick också bra resultat, men det låg hårt arbete bakom.

Jag hade stora framgångar med min akupunktur- och osteopatiska behandling och bland de travhästar jag var "livmedikus" åt finns 7 kriterie- och 8 derbyvinnare, ett stort antal andra storloppsvinnare och trav-, galopp- och ridhästar som förbättrade sin fysik och sina personliga resultat. Med livmedikus menar jag att detta är hästar som jag har följt upp med jämna mellanrum under deras tävlingskarriärer. Genom att de fått det jag kallar förebyggande eller underhållsbehandling, kunde de träna och tävla utan avbrott hela säsongen. Det är fördelen med denna form av behandling; att reducera risken för led- och senproblem.

Efter 27 år som hårt arbetande veterinär, akupunktör och osteopat, ansvarig ledare för ett rehabiliteringsstall med anställda och en hästterapiutbildning, var det dags att minska på arbetsbelastningen. Gården såldes och jag flyttade tillbaka till Sverige. Nu behandlar jag fortfarande hästar, men i mindre antal, och utbildar hästterapeuter, på SHU.

Min önskan är att kunna utbilda hästterapeuter som kan samarbeta med veterinärer. Jag ser inte på akupunktur och osteopati som alternativ medicin, utan som komplementär medicin. Jag hoppas därför att veterinärer blir mer öppna för denna typ av behandling och ser vilket fantastiskt komplement det är till den vanliga veterinärmedicinen. Jag önskar också att utbilda veterinärer i osteopati. Det borde finnas fler veterinärer som jag, som är intresserade av en mer helhetlig behandling av sina patienter.