Bettillpassning

Bettillpassning

SHU EQUI VET

ANNICA NYGREN Leg. veterinär

Bettet är ett mycket större problem för hästen än vi tror. Orsaken till detta är att vi människor reagerar mycket kraftigare på smärta uttryckt som skrik, t.ex. om man trampar en hund på tassen eller ett barn råkar ramla och slå sig. Hästens sätt att visa smärta är inte lika synligt för oss och därför är smärta från bettet inget vi ägnar något större intresse.

 

Tandläkare Torbjörn Lundström, Djurtandvårdskliniken i Söderköping, har arbetat med hästar i mer än 30 år. Han har ett journalarkiv på mer än 40 000 hästar. I detta material visar det sig att 96% av hästarna, som uppsökte hans klinik, hade någon form för sjukdomsavvikelse i munhålan. Mer än 70% av dessa hade bettrelaterade skador. (Alla foton är tagna av Torbjörn Lundström).

 

En svensk undersökning av sårskador i kindslemhinnan hos en stor grupp hästar, visade att förekomsten av sårskador i kindslemhinnan ökade kraftigt i både mängd och svårighetsgrad, när hästarna fick bett i munnen. Hästarna hade först undersökts efter att de under en längre tid varit bettfria.

 

En häst som arbetar med bett i munnen kan inte sluta sina läppar eller ens hålla munnen stängd. Luft kommer in i munhålan och bakre delen av svalget och kan lyfta av den mjuka gommen. Tungan arbetar hela tiden och på grund av mekanisk aktivitet i munnen sätts salivproduktionen igång. Salivproduktionen har alltså inget med att hästen "suger" på eller accepterar bettet att göra.

 

Det finns ingen plats i munnen för ett bett, det tar sig plats genom att pressas ned i tungan. Tungan innehåller många smärtkänsliga nerver och hästen försöker på olika sätt att undvika trycket mot tungan. Se bild till höger.

 

Det är den mjuka gommen som är orsaken till att hästar bara kan andas genom näsan. Om den lyfts av, antingen för att hästen drar tungan tillbaka (som vid sväljning) för att undvika tryck från bettet, eller på grund av att luft kommer in i munhålan, kommer hästen att få i sig mindre mängd luft. Detta är speciellt allvarligt för trav-, galopp- och fälttävlanshästar, som behöver stora mängder syre för att orka prestera.

Det finns många bettlösa alternativ (se nedan), men inte alla hästar går att rida/köra bettlöst. Då är det viktigt att man anpassar bettets typ och storlek, både tjocklek och längd, till den enskilda hästen så gott det går.

 

Det går inte att säga att en bettyp är bättre än någon annan för alla hästar, detta är individuellt. Ett för långt tvådelat bett fungerar som en nötknäckare mot underkäken och orsakar ett kraftigt tryck mot gomtaket, som i sin tur triggar en gapreflex. Även ett för långt tredelat bett klämmer runt underkäken och pressar mot tungan. Båda dras också alltför långt ut ur munnen vid ett ensidigt tygel-/tömtag och pressar då kindslemhinnan mot den första kindtanden och orsakar en tryckskada i detta område.

 

Det är därför mycket viktigt att båda bettyperna måttanpassas. Ett rakt bett ligger mera stilla i munnen och är svårare för hästen att bita tag i, vilket beskyddar de första kindtänderna för skador. Tjockleken på bettet får inte vara större än att hästen utan problem kan stänga munnen.

 

 

 

 

 

 

Bettillpassning - bettets längd

Det är enklast att använda ett bett vid bedömning av storleken. När huvudlaget är på dras bettet ut till den ena sidan tills bettringen nästan kommer innanför mungipan på den andra sidan, och hålls sträckt. Nu bedöms/mäts hur stor del av bettet som ligger utanför munnen.

 

Huvudlaget tas av och bettets längd, från bettring till bettring mäts (hålens innerkanter). Rätt längd på bettet är bettets längd minus den del som stack ut ur munnen.

 

Bettets tjocklek

Hur tjockt bettet kan var bedöms genom att mäta avståndet mellan slemhinnan i överkäkens och underkäkens tandfria delar, när munnen är stängd. Bettet får inte vara tjockare än den sammanlagda längden (höjden) på de första kindtänderna i över- och underkäke. Hästen måste kunna hålla munnen stängd utan att bettet trycker mot slemhinnan och orsakar en gapreflex.

 

Bettets placering

För att kunna bedöma bettets placering måste man först ha ett bett av rätt längd. Bettet skall placeras en fingerbredd eller 1,5-2cm framför de första kindtänderna. Antalet rynkor i mungiporna är inget bra mått på ett bra placerat bett.

Sätt på huvudlaget och placera pekfingret framför den första kindtanden i överkäken från utsidan av kinden (se bild). Fingret skall då lätt få plats mellan kindtanden och bettet, utan att bettet hänger för långt ned.

 

För att undvika felaktigt slitage på tänderna och slemhinneskador bör man byta mellan delade och raka bett och gärna bettlöst huvudlag, med jämna mellanrum.

 

Det är också viktigt att välja riktig nosgrimma eller helst variera mellan olika typer av nosgrimmor. Aachennosgrimman pressar kindslemhinnan mot kindtänderna och bör därför inte användas hela tiden. Remontnosgrimma pressar inte mot några tänder och rekommenderas även till äldre hästar, detsamma gäller Micklem och pullarnosgrimma.

 

Bettlösa huvudlag

Om möjligt så bör hästen gå med bettlöst huvudlag så mycket det går.

Hackamore kan vara svårt att styra med och kan pressa kindslemhinnan mot tänderna. Kräver en känslig ryttare.

Sidepull är betydligt vänligare och går bättre att styra med än Hackamore, men det är inte speciellt lätt att stoppa en häst som är framåt. Nackdelen med båda är att de bara inverkar på nosryggen.

 

Det bästa alternativet är Bitless Bridle, som inverkar både på nosryggen, huvudets sidor, undersidan av underkäken och nacken. Det betyder att trycket från tyglarna fördelas över ett betydligt större område än för både Hackamore och Sidepull, och framförallt än ett bett. Läs gärna mer om bettorsakade problem och Bitless Bridle på www.bitlessbridle.com.

Sårskada i kindslemhinnan orsakat av ett för långt bett, som vid ett enkelsidigt tygeltag dras för långt ut ur munnen och pressar kindslemhinnan mot kindtänderna.

1. Visar tillväxthämning och slitage pga att hästen håller bettet mellan tänderna, för att skydda sig mot smärta. 2. Visar förtjockning av slemhinnan pga tryck mot kindtänderna.

På grund av slitage och tillväxthämning av första kintanden i överkäken, orsakat av bettet, har underkäkstanden blivit för lång och får nu kontakt med slemhinnan i gommen när hästens stänger munnen

Påbitningen från underkäkstanden orsakar skavsår i gommen, som smärtar när hästen tuggar.

 

ANNICA NYGREN

Leg. veterinär

Tvåårig specialistutbildning på häst

Certifierad Veterinär akupunktör IVAS

Certifierad Equine Osteopath ISEO

Ansvarig ledare för SHU

 

Grundare av SSHH, numera SHU. Ansvarig ledare vid Åsa Hästklinik AB 1992-1999. Har sedan 1999 arbetat huvudsakligen med akupunktur, osteopati och örtmedicin på häst.

Annica har ridit sedan barnsben med dressyr som huvudintresse, men har också ägt både trav- och galopphästar.

 

 

Ta kontakt

 

Vombsvägen 31

247 96 Veberöd, Sverige

Email: annica@shuvet.se

Telefon: +46 (0)709 661165

 

Copyright @ All Rights Reserved